Är det som tänker i mig nu, jag behöver egentligen inte vara rädd för det finns det ingen som helst anledning till, men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite läskigt, dels vad du skulle säga, om du någonsin ville se mig igen, va arg osv..

Ja man vet ju aldrig? Jag borde dock lära mig att alla inte är likadana, utan att vissa faktiskt bryr sig!